liamharrylouisniallzayn

Harrys perspektiv:

Vi somnade till. Han sov så sött.

Jag kunde bara inte fatta att det var jag som låg brevid Harry Styles just nu!
Jag somnade till igen, och drömde om Harry.

Jag drömde om att jag och Harry gick på en romantiskt dejt.

”Han frågade om jag ville bli hans flickvän.

Självklart sa jag ja.”

Hans goda parfym luktade så himla gott.

Jag önskar tiden kunde stanna just nu.

När det hade gått 40 min så vaknade jag till av att jag hörde Louis, Niall, Zayn och Liam säga: ”Victoria and Harry, its time to get up now.”

När vi hade vaknat till så behandlade Harry mig som hans flickvän.

Jag trodde det bara vara något som var för stunden.

Men detta verkar vara nått som kommer hålla.

”Tänk så tycker Harry jag är söt? Tänk så är jag den perfekta för han? Tänk så är jag hans framtida flickvän?”

Tänker jag och kollar med en blick som har mycket kärlek i på honom.

Han tittar på mig tillbaka som att han vore kär i mig.

När klockan hade blivit 14.00 så gick vi ner till matsalen för att äta något.

Killarna följde med oss.

Ingen av dem andra tjejerna verkade veta vad som hade egentligen hänt.

Dem verkade lite sura på mig.

Jag gick längst bak av högen.

Killarna gick längst fram, sen gick Nathalie, Kajsa, Lova och Josefine i mitten och jag längst bak.

Jag visste inte om det var detta dem var sura för, eller om det helt enkelt var något annat jag hade gjort.

Jag ville fråga dem om dem verkligen var sura på mig eller om dem inte var på humör.

Jag höll det inom mig, jag stod i mot att fråga om dem var sura på mig eller vad jag hade gjort.

”Look there guys! Your fans are really crazy!” Säger Lova och pekar ut.

Hon säger det med en flörtande röst och kollar på dem.

När dem kollade ut så såg man på alla fans miner att dem var nyfikna på att få reda på vilka vi är.

Vi log mot dem, fast med en min som var glad och lite ond.

Fast egentligen var det bara för att vi överlyckliga och visste inte vad vi skulle göra.

”Vi var ju liksom på samma hotell som One Direction.

Jag hade kysst Harry 3 gånger.

Jag har sovit bredvid honom.

Och jag har frågat om vi någonsin skulle kunna dejta.”

Mumlar jag för mig själv.

Jag kände inte för att äta längre.

När dem andra hade tagit sin mat och satt sig ner så sa jag: ”Im not hungry anymore, im going up to my room”

Säger jag gråtet i halsen.

Jag skyndar mig upp på rummet för att tårarna inte ska hinna komma.

Jag nästan springer för att ingen ska få se mig ledsen.

När jag tar första klivet in i rummet så kunde jag hålla gråtet inne längre.

Jag bryter ihop och stänger igen dörren och sätter mig på golvet.

Tårarna rinner ner.

”Vafan har jag gjort! Varför ska alla vara så sura på mig! Jag orkar fan inte mer! Jag hoppades på att detta skulle bli en bra resa till Stockholm!”

Jag visste inte vad jag skulle göra.

Jag messar Nathalie, i messet stod det: ”Vad har jag gjort för fel?! Varför är alla så jävla sura på mig?! =(”

Skriver jag medans tårarna rinner ned för kinden.

Efter ungefär 2 minuter får jag ett meddelande tillbaka där det stod: ”Va?! Ingen är sur på dig gumman! Vad har du fått det ifrån?!”

Jag känner att de skär i hjärtat när jag läser det hon skrev.

Jag visste inte vad jag skulle göra.

Jag vill bara lägga mig under täcket och inte vakna igen.

Jag skrev tillbaka: ”Okej.... Bra… Men jag vet inte om jag vill åka hem igen..”

När jag skrev det så kommer det ännu flera tårar.

När Nathalie får messet så springer hon upp till rummet och kramar om mig.

Hon frågade varför jag trodde dem var sura på mig.

Jag visste inte om jag skulle säga vad som hade hänt, undra om de verkligen var en bra ide?

Jag ångrade mig och sa ingenting om vad som hade hänt mellan mig och Harry.

Jag kramar om Nathalie och säger: ”Jag bara.. Är så trött på mig själv.. Allt jag gör är fel!”

Nathalie kollar på mig och säger: ”Gumman då! Ingenting du gör är fel! Ingen är sur på dig! Jag vet inte vart du har fått det ifrån!”

Jag kollar på henne med en blick som verkade glad, men inom mig var jag krossad.

Hon reser sig upp och säger: ”Kom nu, Viktoria. Du måste äta någonting.”

Jag: ”Det är bra, jag går och äter sen när jag är hungrig”

Nathalie: ”Okej, ring eller messa om de är någonting. Vi sitter där nere med killarna och snackar”

Jag: ”Okej..”

Jag lägger mig med huvudet mot fönstret och tänker framåt.

Kanske kommer de bli jag och Harry.

Jag bara låg där i sängen helt stilla, jag orkade inte röra ett ben eller en arm.

Det kändes som jag var helt förlamad i hela kroppen.

Efter några minuter så hör jag att det knackar 3 gånger på hotellrums dörren.

Jag orkade inte anstränga mig att resa mig upp eller säga nått.

Sedan hörde jag att dörren öppnades.

”Victoria, how are you?”

Jag vänder mig och ser att Niall står där.

Han börjar gå närmare mig och när han är tillräckligt nära så ger han mig en kram.

Antagligen har Nathalie berättat till dem att jag är ledsen.

Han sätter sig i sängen och säger: ”What is wrong?”

Jag: ”Everything im doing is so wrong”

Niall: “Every human on this earth doing wrong sometimes. No one can do something perfect all the time.”

Jag ler mot honom och ger honom en kram

Jag sa ingenting mer efter det.

Alltid blev mycket bättre, jag torkade bort tårarna.

Han reste sig och sa: ”Will you going down to the other and eat something?”
Jag reste mig med en tung kropp och sa: “Okey, im going down and eat something”

Han tar min hand, fast mer som en kompis.

Mitt liv blev genast mycket bättre.

När vi kom ner till dem andra satt dem och skrattade.

De var bara dem där.

Jag satte mig vid stolen närmast Harry.